manana manana

Jag upptäckte för sent att jag köpt rutat papper istället för linjerat. Jag avskyr rutat papper. Kan jag ju lika gärna skriva allt på datorn. Hur ser man att en svensk varit framme, det är tippex på skärmen eller hur var det. (Det går iochförsig bättre nu. Faktum är att det är som om en glasvägg rämnat mellan mig och skärmen och plötsligt når jag vad som står skrivet där bakom.)

Nej idag var det inget kul. Nu går jag till Bryggeriteatern istället. Karin och Erik väntar faktiskt.

Hitta tillbaka till språket

Jag har lärt mig läsa på nytt. Jag lär mig läsa igen. Det är ovant. Aldrig har det gått så trögt, inte ens när jag lärde mig första gången när jag var fyra. Jag fuskar, hoppar över stycken, gissar, och hittar inget sammanhang. Jag skäms över att jag tycker det är så svårt att jag ofta undviker det istället.

Men det duger ju inte.

Därför tuggar jag mig igenom DN varje morgon, därför ligger det sju påbörjade romaner på nattduksbordet och därför skriver jag på offentlig plats, fascinerad över att jag visst kan läsa och skriva.

signerat

Till mina systrar och bröder.

Härmed förbinder jag mig att inrätta ett fysiskt rum för mitt visuella hopkok (märk väl, för hur det kan se ut, se ut. Det är alltså inte den riktiga verkligheten, utan, märk väl, en subjektiv avbildning av den etc) där utrymmet för repliker och samtal är allas. Av största respekt och tillgivenhet för mig och er ger jag också mitt ord på att genomföra och slutföra det jag påbörjat.

Och blir det kraschlandning skall jag också ta denna med ro.

Jag återkommer.